Trögläst

Just nu går det trögt i min läsning. Har inte läst någonting alls på tre-fyra dagar ( men däremot sytt desto mer, tre par jogginbyxor och en t-shirt till barnen) så för min del känns det som att det inte blir så mycket läst i maj. Kanske blir maj månad lugnet före stormen och med stormen menar jag: tokläsning under s-e-m-e-s-t-e-r-n ( som börjar andra veckan i juli och sträcker sig fem veckor framåt). Just nu väljer jag mellan att börja läsa Det bästa av allt av Rona Jeffe eller klassikerna Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg. Det bäste vore om mitt paket från Adlibris dök upp, bara liksom plingade till i mobilen och jag skulle kasta mig som en gasell på cykeln och iväg till Statoil för att lösa ut det. Paketet innehåller nämligen två böcker som jag är väldigt nyfiken på ( ja, annars hade jag ju inte beställt dom så klart…) Drömbokhandeln av Laurence Cossé och Blomsterspråket av Vanessa Diffenbaugh. Men, inget pling i mobilen idag från Adlibris, och det lär ju inte komma något imorgon heller eftersom det är helgdag, så jag får helt enkelt välja mellan Jeffe och Söderberg.

Att Uppfinna Ensamheten av Paul Auster

Jag har läst ut ”Att uppfinna ensamheten” av Paul Auster. Paul Auster är ju känd för att skriva lite klurigt och jag har den senaste tiden lagt honom till listan över mina favoritförfattare. Men med boken ”Att uppfinna enamheten” känns han inte som en favorit. (Hoppas det är tillfälligt.) Boken är uppdelad i två delar varav första delen är helt begriplig, djup och fångar mig som läsare. Andra delen har motatt effekt på mig; obegiplig, djupare och svårt att förstå. Jag kämpar mig igenom sista delen, utan att faktiskt ibland veta vad jag läser. ”Att uppfinna enamheten” är en bok om faderskap och Paul Auster går igenom minnen av sin far och skriver om dessa i del ett på ett mycket fint sätt. En tragiskt familjehändelse nystas också upp med referenser till gamla tidningsurklipp. I del två skriver Paul Auster om sitt liv som far till sin son och gör det med hjälp av bilder, men för mig blir historien verkligen svårtolkad.

Här kommer några lösrykta meningar / delar av meningar  från första delen av boken som jag fastnade för:

En rad snapshots av honom som ungkarl till exempel, förmodligen tagna under loppet av ett par år, ger en noggrann redogörelse för vissa aspekter av hans personlighet som försvann under äktenskapsåren…..

För en människa som finner livet uthärdligt bara om hon förblir på ytan av sig själv är det naturligt att också vara tillfreds med att visa denna yta. Det finns få krav som måste tillgodoses och inga förpliktelser att uppfylla. Äktenskapet å andra sidan stänger dörren.

…spelade rollen som officiell livsvän

Ensam i bemärkelsen tillbakadragen. I bemärkelsen inte behöva se sig själv, inte behöva se sig själv bli sedd av någon annan.

Min syster var känsligare för nyanserna i ett olyckligt äktenskap än jag och därför blev hennes osäkerhet monumental och förlamande.

Bokbloggsjerka 11-14 maj

      I helgens Bokbloggsjerka undrar Annika: Upptäckte du någon ny författare under förra året som du kan berätta lite om?

 Mitt svar på den frågan blir: Muriel Barbery som skrev ”Igelkottens elegans”. En bok som jag absolut inte kunde lägga ifrån mig. Vilka beskrivingar. Hur många adjektiv finns det i boken? Ingen aning, men många! Muriel Barbery är född 1969 och har även skrivit ”Smaken” som kom 2011 och som jag kastade mig över direkt efter jag läst ut Igelkottens elegans. Men, det var en  besvikelse. Historien utspelar sig i samma hus som Igelkottens elegans, och kanske, kanske om jag läst Smaken före Igelkottens elegans, hade jag kanske gett den lite högre betyg. Smaken är på intet sätt en dålig roman, nej nej, men den håller inte samma klass och Igelkottens elegans, en bok som jag skulle kunna läsa om både två och tre gånger. Ska bli intressant och se vad som kommer härnäst från Muriel Barbery

Författarna på väggen

Engelska kartan med dess författare. Köpt på The Literary Gift Shop och inramad på Gallerix.

Min bokhylla A-Ö; Titlar på ”B”

Brick Lane – Monica Ali kom ut 2003 och vid den tiden bodde jag i London och Brick Lane blev väldigt populär så fort den kom ut. Jag var först tveksam. En mindre tegelsten att ta sig igenom, så jag köpte den inte. Inte förens den kom på rea för £ 9,96 (ni läser rätt, £9.96, inte £9.95) och detta var lagom till att vi skulle flytta hem till Sverige igen efter sex år i London. Jag hade hemlängtan men lite panik, tänk om inte alla bra böcker som Londons bokhandlar skyltade med fanns att få tag på i Sverige. Jag köpte helt enkelt på mig en rejäl trave böcker inför tillbakaflytten och däribland Brick Lane. Men åh vad svår att komma in i. Och så besvärlig. Nu när jag bläddrar i boken ligger fortfarande mitt bokmärke kvar på sidan 164 där kapitel 9 börjar och där jag slutade, gav upp helt enkelt (boken har 413 sidor) . Kanske borde jag ge Brick Lane en ny chans, men inte just nu, en annan gång. Men om man inte gillar boken, kan man ju gilla utförandet. Den engelska utgåvan av Brick Lane är väldigt snygg, men upphöjda bokstäver. Snygg i bokhyllan.

Brödrafolkens fel – Herman Lindqvist. I de sena tonåren slukade jag i stort sett alla kåseriböcker som Herman Lindqvist gav ut. Vill nog påstå att dessa böcker var mitt steg från Kitty-böckerna och ut i ”vuxenlitteraturen” . Jag var djupt fascinerad av Herman Lindqvists kåserier och skrattade gott när han berättade roliga episoder om fransmän, japaner, spanjorer och många andra och dess leven. Kåserierna fick mig också att drömma om att en dag få vara utlandssvensk; och kanske indirekt var det Lindqvists kåserier som gav mig en skjuts ut i världen, både som utlandssvensk för några år, och som en glad resenär som reser mer än gärna.

 

Bara vanligt vatten av Kajsa Ingermarsson är en roman på 558 sidor som min moster tyckte skulle vara passande som födelsedagspresent åt mig. Så rätt hon hade min moster. Boken lästes ut på några dagar. Huvudpersonen i boken heter Stella Friberg och är en succéförfattare som säljer bättre än bäst, men när den sista boken ska färdigställas går det trögt. Alldeles för trögt. En hantverkare blir tvungen att fixa en läcka i Stellas badrum och närvaron av hantverkaren förändrar ett och annat. Boken är skriven i lyxig miljö, och kanske är det så här bestsellerförfattarna lever?

Bon Appétit av Peter Mayle . Gastronomen och engelskmannen Peter Mayle ger oss en inblick i det franska köket. Peter Mayle berättar på ett roligt sätt hur fransmännen kan bli närmast passionerade av grodlår eller om en omelett är, vänd på rätt sätt. En trevlig och lättsam bok med inblick i det franska köket och fransmännens passion för mat och det som hör mat till.

Señor Peregrino av Cecilia Samartin

Jamilet växer upp i Mexico med sin mamma, mormor och sin vilda moster Carmen. Någon pappa har Jamilet aldrig haft och hon får genom åren höra flera historier om honom, vem han var och historierna slutar alltid med att han är död. När Jamilet föddes, föddes hon med ett jättelikt födelsemärke på ryggen. I hennes hembygd fanns inte kunskapen om att det var ett vanligt födelsemärke utan när barnmorskan fick se märket sa hon;

 ”Jag har sett många födelsemärken i mina dar, födelsemärken av alla slag och i alla tänkbara färger, men aldrig som det här. Det är som om djävulen själv har lagt sin hand på barnet.”

Detta fick så klart konsekvenser för Jamilet, för barnmorskan spred detta omkring sig i byn. När Jamilet skulle börja skolan kände hon blickar från de andra barnen som viskade och tasslade om Jamilet och hennes hemska märke. En dag övergick viskningarna i våld och klasskamraterna kastar sten på Jamilet. När hon vaknar upp hemma i sängen och möter sin mammas blick frågar hon varför klasskamraterna kastade sten på henne. Då berättar mamma Lorena för henne att hon fötts med ett märke på ryggen, ett märke som hon fram tills hon började skolan var ovetandes om och det var på grund av detta märke som kamraterna kastade sten på henne. De trodde att hon bar på ett djävulsmärke, de hade ju hört de vuxna prata om det. Från den dagen får Jamilet inte gå till skolan mer och lär sig heller inte läsa. Mamman tar arbete hos en amerikansk familj och Jamilet får följa med. Jamilet trivs och hon blir  kompis med familjens dotter och snart kan hon prata engleska. Men fortfarande inte läsa. En dag berättar Jamilet sin hemlighet för familjens dotter Mary och ber henne att inte berätta det för sina föräldrar. Mary håller inte tyst och det dröjer inte länge förrens familjen har ordnat med så att Jamilet och hennes mamma får träffa en läkare. Läkaren säger att om de hade kommit när Jamilet var nyfödd eller väldigt liten hade han kunnat hjälpa henne, men tyvärr så kan han inte göra något åt födelsemärket nu. Det är för riskabelt. Åren går och Lorena blir sjuk och måste ligga till sängs. Vid det här laget har moster Carmen tagit sitt pick och pack och lämnat huset och söker lyckan i Amerika istället. Jamilet arbetar hemma och hennes sjuka mamma ligger till sängs och en morgon är modern död. Moderns död blir Jamilets chans till en förändring i livet och hon  säger hejdå till sin mormor och beger sig mot Amerika. Det är en strapatsrik resa för henne men hon lyckas ta sig över floden och hittar till slut moster Carmen. Det är inte så lätt att ta sig fram när man inte kan läsa. Hos moster Carmen börjar ett annat liv, ett liv som Jamilet aldrig visste att det fanns. Jamilet får arbete och nu börjar en konstig historia i Jamilets liv. Mentalsjukhuset, syster B och patienten på femte våningen, Señor Peregrino. Eddie får vi inte glömma, ynglingen som bor tvärs emot Carmen och Jamilet. Det är svårt att bevara hemiligheter i tid och evighet och ännu så länge är det bara Carmen som vet om Jamilets födelsemärke. Eddie undrar varför hon alltid har långärmade tröjor med polokrage. Ett linne med axelband skulle klä Jamilet tycker han. Vad tycker Jamilet? Och vad tror Jamilet om historien som Señor Peregrino delar med sig till henne. Hur hög är sanningshalten. Varför har de andra vårdarna inte stannat kvar hos Señor Peregrino? Kanske syster B har svaret.

”Señor Peregrino” är en varm roman med tron på det goda. Dock tycker jag att boken går för snabbt fram i början. På bara 37 sidor hinner Jamilet födas, börja skolan, tonårstid och modern avlider. Trots sin snabba frammarch i början av boken skulle jag vilja säga; läs den, njut av den och dela gärna med dig av dina tankar kring boken. ”Señor Peregrino” ges ut av förlaget Bazar.

Cecila Samartin har även gett ut romanerna ”Drömhjärta” och ”Salvadoreña” som jag kommer att lägga till mina ”vill-läsa-lista” .

 

Trädgårdsarbete istället för läsning

Helgen i Skåne har bjudit på strålande solsken och ett alldeles för vackert väder att sitta inne och läsa. Igår, lördag, satt jag ute på altanen en stund  och läste ”Senor Peregrino” av Cecilia Samartin, som jag f ö läste ut vid frukostbordet idag, men annars har det fina vädret lockat till trädgårdsarbete istället för läsning. Eller så är det kanske så här;  trädgården har tittat ”bedjande” på  sin ägare och ägarinna och liksom talat till oss ” Ta hand om mig nu, låt inte ogräset vinna” och vi har lyssnat och haft trädgårdsarbete under hela helgen. Med ett resultat ;nyklippt gräsmatta, ogräsfria rabatter, nyplanterad blosterkrasse och sådd av ringblommor. Nu, är trädgården fin och jag ska med gott samvete luta mig tillbaka i soffan och börja på en  ” Att uppfinna ensamheten” av Paul Auster; en av mina favortiförfattare.