Tvåhundrafemtiofem sidor med tafatt handling och mycket tedrickande. Man kan nästan slumra till lite i solstolen och läsa vidare i sömnen för att när man sedan vaknar lite längre ner på sidan eller på nästa sida, har man inte missat något av värde. Möjligtvis har Mma Ramotswe hunnit dricka ytterligare en kopp te. Själv svalkar jag mig med iste och läser vidare i ”Tedags för normalt byggda damer” av Alexander McCall Smith. Det är den andra boken av Mr McCall Smith som jag läser, och nu har jag bestämt mig; inga fler böcker om Damernas detektivbyrå. För lite handling. Mysteriet i denna bok utspelar sig på en fotbollsklubb. Mma Ramotswe och hennes assistent Mma Makutsi försöker lösa mysteriet med att fotbollslaget Kalahari Swoopers ideligen förlorar. Långsamt går det och inte mycket till spänning. Istället blir det Mma Ramotswe son som lyckas lösa mysteriet, om man nu ens kan kalla det ett mysterium. Vågar påstå att Lassemajas detektivbyrå är mer spännande.
Under förra veckans semester läste jag ut ”Sarahs nyckel” och det är verkligen en bok som berör . Krig är fasansfullt. Barn är fantastiska överlevare. Men vilken sorg, så ofantligt tung att bära livet ut; om man ens orkar. Läs boken! En av de bästa böcker jag läst på länge.
bokmal73 