Jag fastnade för boken direkt och jag måste säga att jag tog Lottens parti lika fort (kanske för att jag är mamma). Man kan ganska snart ana att Per inte har helt rent mjöl i påsen och jag tycker att Lotten borde ha upptäckt det själva, istället för att bli alldeles tagen på sängen. Lotten och Per, lyckligt gifta från början och med ett familjeliv, två döttrar, bosatta i en stor villa. Så långt allting bra. Lotten som är lärare däremot verkar har gått i fällan med att få dra hela familjelasset själva med mat, tvätt, barn, läxor, måla om på fritids, fixa grattiskort till släktens bemärkelsedagar, årliga lussebak, fina traditioner och kort och gott har koll på familjen. Per har ett välbetalt jobb inom detaljhandeln och verkar inte känna något som helst ansvar för familjen och framförallt inte verkar förstå hur mycket det finns att göra i en familj för att allt ska funka. Nej, istället är det golf och tjänsteresor på hans agenda och vad tiden lider så har det kanske inte varit så mycket golf utan sannolikt en annan dam som dragit till sig Pers uppmärksamhet. Boken speglar en otrohetsaffär från mannens sida och kvinnans och panik och depression över att ha blivit lämnad. Barnen far illa av det och Per hävdar att Lotten vänt barnen mot honom. När Lottens kommer ur sin värsta svacka, och slår ner sina bopålar inte långt från sitt gamla liv inträffar det på sista sidan. Ett patetiskt slut. Man kan läsa mellan raderna hur Lotten kommer att reagera. Säkert kan ollika läsare tolka det på olika sätt. Jag hade önskat en sida till och en saklig monolog från Lotten som säger :” Ja du, pga. av detta och detta så blir det såhär och såhär…” Och sen gå sin iväg med högt huvud och rak rygg.
Boken är välskriven och författarinnan har verkligen lyckats med att förmedla de känslostormar som Lotten går igenom och den arrogans och nonchalans som Per visar. Boken kan varmt rekommenderas.
Nu ska jag grotta ner mig i Paul Austers roman från 2009; Osynlig
bokmal73 