Perfekta presenter

Det är inte så dumt att bli ett år äldre när födelsedagspresenterna ser ut så här 🙂

20120419-124105.jpg

Min Kamp 2

Nu har jag börjat läsa Min Kamp 2 av Karl Ove Knausgård. 108 sidor in i boken tvingas jag stoppa ner den i väskan och koncentrera mig på jobbet dom nästkommande 8 timmarna. Men, ikväll när barnen sover, diskbänken är tom och morgondagens kläder till jobb, skola, dagis, gympa och simning är framlagda, då ska jag lägga mig i soffan och läsa vidare i Min Kamp 2.

20120416-122614.jpg

Ger upp Lily Dahls förtrollning

Det är inte ofta som jag ger upp en bok, och inte läser färdigt, det händer ca en gång per år ungefär. ”Lily Dahls förtrolling” av Siri Hustvedt får ställa sig till de ”icke-färdiglästa” böckerna; har läst 50 sidor och gillar den inte alls. Konstig och, ja konstig. Det är nog min bästa sammanfattning. Lily Dahls förtrolling är en av de fösta böckerna som Siri Hustvedt skrev, och den kom ut 1996. F ö tycker jag väldigt mycket om att läsa böcker av Siri Hustvedt, kan bara nämna ”Vad jag älskade”, Sorgesång” och ”The summer without men” som jag köpte i London förra sommaren. Mycket bra böcker alla tre.

Nu ska jag ta mig en liten funderare på vilken bok som jag ska börja läsa härnäst; Min Kamp del 2 ligger ruskigt nära till, men jag får kolla igenom bokhyllan en extra gång innan jag bestämmer mig. Återkommer och berättar vilken bok jag börjar läsa.

I valet och kvalet

Jag stod i valet och kvalet i morse och kunde inte riktigt bestämma mig för vilken bok som skulle få följa med på min SJ resa till Linköping tur och retur. Valet stod mellan Min Kamp del 2 av Karl Ove Knausgård eller Lily Dahls förtrollning av Siri Hustvedt.
Logiken fick bestämma. Lily Dahls förtrollning är en biblioteksbok och ska återlämnas 24 april, och Knausgård är min egen, så den får värma hyllan lite till.
Sitter på tåget nu, på väg hem och ska koppla bort dagens arbete med en kopp te och Lily Dahls förtrollning.

20120411-161009.jpg

”Gustavs Grabb” och ”No och jag”

Påsken har varit bra och nu är det vardag igen. Under påskhelgen som gick läste jag ”Gustavs Grabb ”av Leif GW Persson samt romanen ”No och jag” av den franska författarinnan Delphine De Vigan. Här kommer en liten kort beskrivning av de båda böckerna.

”Gustavs Grabb” är Leif GW Perssons självbiografi. Läsaren får följa honom från tidig barndom till dags datum (ca). Titeln Gustavs Grabb syftar på att GW Persson kallades ofta för Gustavs Grabb i sin ungdom och då förstår ju vem som helst att pappan hette Gustav.

Pappa Gustav är en otroligt snäll och omtänksam pappa medans mamman är skör, ofta sjuk och inte tar sig an sin son som en mamma ”kanske bör” ta sig an sitt barn. Orkar ibland inte bry sig, och då får Leif följa med sin pappa som arbetar vid bygget av Stockholms tunnelbana. Arbetskamraterna kallar honom ”Gustavs grabb”.

I boken skildrar Leif GW Persson sin skoltid i de olika skolorna och att det inte alltid var så lätt att vara arbetarbarn i en finare skola, som han fick möjlighet att gå i. Boken skildrar familjeliv både i barndomen och i vuxenlivet. Leif GW Perssons familjeliv i vuxen ålder kan av läsaren upplevas som aningen ”bristfälligt”, och när jag läser boken förundras jag över att Leif GW Persson inte tar sin far som förebild och är en lika närvarande pappa åt sina barn. I boken gör Leif GW Persson ingen hemlighet av att han levt ett ohälsosamt liv och att detta fått konsekvenser. Vid några sjukhusvistelser väljer  han  att skriva ut sig själv från sjukhuset. Flera kapitel mot slutet av boken avhandlar den sk Geijeraffären. Då detta inträffade 1977 var jag bara fyra år vid den tidpunkten och aldrig fäst någon vikt vid att förstå vad Geijeraffären egentligen handlade om, så dessa kapitel var väldigt informativa för mig. Nu när jag känner till vad Geijeraffären handlade om och ska också läsa GW Perssons första roman ”Grisfesten” som just handlar om en justitieminister som inte har rent mjöl i påsen. Vi har faktiskt ”Grisfesten” här hemma, men den för tillfället utlånad till en släkting. ”Gustavs Grabb” är absolut en läsvärd bok som har humor, värme, en del ”torroliga skämt, sorg och smärta.

 ”No och jag” av Delphine De Vigan påminner lite om ”Igelkottens elegans” av Muriel Barbery. En överintelligent tjej i tidiga tonåren som funderar, analyserar, vrider och vänder på allting, på ett närmast sjukligt sätt om man så får säga. No är en hemlös flicka som Lou kommer i kontakt med på en järnvägsstation i Paris. När Lou  ska hålla ett föredrag i skolan väljer hon att berätta om hemlösa och säger till sin lärare Monsieur Martin att hon bland annat ska intervjua en hemlös kvinna. När Lou meddelat sin lärare att hon tänker intervjua en hemlös kvinna tänker hon att det är No som hon ska intervjua, men hon har ännu inte frågat om No går med på en intervju.

Varför blev Lou så vetgirig och måste analysera allt? Varför sitter hennes mamma hemma i lägenheten utan att ibland klä på sig? Varför fattar Lou tycke för No? Hur kommer det sig att Lucas trivs i Lous sällskap? Romanen är inte särskilt tjock, 222 sidor, men den innehåller mycket och som läsare är det svårt att lägga den ifrån sig. ”No och jag” är lättläst men svårsmält. En bok som jag fattade tycke för direkt.

 

 

Bokbloggsjerka 6-9 april

Påskhelgens  undrar Hur arrangerar du dina böcker? Efter färg, form, författare, genre etc?

 Ja, hur ska man arrangera sin bokhylla? Jag har några bokhyllor och jag har min egen ordning i varje hylla, men generellt så har jag mina böcker i storleksordning och gärna samma författare sidan om varandra. Problem uppstår om en författare har flera böcker som är i olika format då kan dom inte stå sidan om varandra ( i-landsproblem). Har är en liten bild på en av mina bokhyllor. Har nyligen införskaffat en pocket-stringhylla i vitt ( designtoget) som jag är mycket nöjd med. Faktaböcker står på egen hylla, och ”får inte” blandas med romaner. Drömmen vore såklar ett eget litet bibliotek, eller en platsbygd bokhylla ända upp till taket med tillhörande stege så att man kunde klättre omkring och botanisera bland sina böcker 🙂