Min läslust svajade för några dagar sedan men kom tillbaka efter ett besök på stadsbiblioteket. Jag lånade tre böcker; Vi ses på place de la Sorbonne av Junstine Lévy, Varför kom du inte före kriget av Lizzie Doron samt Huset du älskade av Tatiana de Rosnay. På tre dagar har jag läst ut Vi ses på place de la Sorbonne och Varför kom du inte före kriget ( inga tjocka böcker, men dock). Huset du älskade har jag precis påbörjat och den är full av franska namn och titlar, känns som att jag vrickar tungan redan efter några sidor
Av dessa två böcker som jag läst ut under helgen är Vi ses på place de la Concorde klart bäst. En artonårig flicka väntar på sin mamma på just Place de la Sorbonne. Hon väntar och väntar. Kanske kommer mamma snart. Kanske inte. Under tiden som flickan väntar på sin mamma spelar hon upp delar av sitt liv. Tänker tillbaka. Föräldrarna skilda och mamman många gånger inte värd ordet ”mamma”. För vem glömmer att hämta sitt barn från skolan? Vem lämnar bort henne till en vilt främmande tjej så att mamman och hennes älskarinna kan gå och shoppa? Vilken mamma tar med sitt barn till en knarkarkvart istället för att åka till landet som utlovat? Minous mamma är inte som andra mammor och därför väljer Minou att bo med sin pappa större delen av sin uppväxt, men plötsligt en dag när Minou är sexton år säger mamman att hon ändrat sig. Att hon inte ska göra konstiga saker mer. Minou ger sin mamma en chans, men innerst inne vet hon att det inte kommer att funka. Precis som när hon sitter på Place de la Sorbonne och väntar vet hon innerst inne att mamma kanske inte kommer att dyka upp, trots att det var mamma som bestämde både tid och plats.
Place de la Sorbonne är en generationsroman mellan mor och dotter, ett trasigt förhållande dem emellan där dottern har många frågor, får vänta på svaren om hon ens får några svar.
bokmal73 