Enligt almanackan är sommaren här, (även om vädret ibland påminner mer om kall vår eller tidig höst), och då är det lika bra att sätta igång med att läsa från min sommarlista.
I morse läste jag ut Blomsterspråket av Vanessa Diffenbaugh och det är en roman som definitivt kvalar in på en av de bästa böckerna som jag läst i år.
Victoria Jones är föräldralös och har fram till sin artonårsdag levt i flera olika fosterhem och haft flera fosterföräldrar men aldrig blivit kvar någon längre period på något utav ställena med undatag från när hon bodde hos Elizabeth. Hos Elizabeth blev hon i stort sett hela tiden väl behandlad och hon fick uppleva trygghet och fick dessutom i hemundervisningen lära sig blomsterspråket. Blomsterspråket kommer att för alltid följa Victoria vart hon än går. Tyvärr får inte Victoria vara kvar hos Elizabeth heller, det ser hennes överförmyndare till. Vägen för Victoria är knagglig och när hon är 18 år är hon fri att lämna ungdomshemmet vilket hon också gör. Den tillfälliga bostad som hon ges kan hon inte behålla eftersom hon inte brytt sig om att skaffa ett arbete som kan betala hyran. Victoria är ute på gatan, eller rättare sagt, inne bland buskarna och bland buskarna odlar hon sina egna blommor. Så småningom får Victoria ett jobb. Hon ska hjälpa Renata i hennes blomsterhandel. Från den dagen då Victoria börjar arbeta händer det saker i hennes liv som hon aldrig skulle vågat drömma om. Men allt är inte enkelt för Victoria. Det blir en berg-och-dalbana och allt som varit sopat under mattan måste kanske får komma fram någongång.
Blomsterspråket är en varm och gripande roman som jag nästan inte kunde lägga ifrån mig. Jag ville hela tiden veta hur det skulle gå för Victoria, och hur det hade varit för henne, för boken är nämligen uppbygd så att nästan vartannat kapitel är nutid och vartannat kapitel är dåtid. En bok som varmt kan rekommenderas från en bokmal.
Nu går jag vidare på min sommarlista och börjar läsa ”Drömbokhandeln” av Laurence Cosse´.
bokmal73 