Snöstjärnan

Snöstjärnan av Åsa Karsin handlar om Tora, hennes lillebror Sam och9129681936 deras föräldrar. Med fullpackad bil beger sig till fjällen på skidsemester. Tora och Sam har aldrig åkt skidor förut så de måste gå i skidskola. Till en början gillar varken Tora eller Sam skidskolan men snart glömmer Tora att hon egentligen inte gillade skidskolan. Familjen bor i en trevlig fjällstuga och sängarna har gardiner som man kan dra för och det tycker Tora är mysigt. Men någon har glömt ett gosedjur i Toras säng, någon som kanske vill ha tillbaka det. Familjens fjällvecka fortsätter och vi får följa hur det går för Tora i skidbacken.

Snöstjärnan är en bok som passar bra för barn som precis lärt sig läsa. Innehåller både rädsla och glädje. Bra julklappstips för läsglada barn i 6-9 års åldern.

Skratta lagom! sa pappa Åberg – Barnbok som förvånar

Förra veckan när vi var på bibliotektet lånade vi den nya Alfonsboken som heter Skratta lagom! sa pappa Åberg. Det är söndag hos familjen Åberg. Alfons och Milla leker och förbereder för att storkusinerna ska komma på besök. De bygger upp ett landskap med filtar, tomkartonger och annat som finns till hands. De tror att storkusinerna kommer att gilla deras landskap och att de ska leka alla tillsammans. Så blir det dock inte. Storkusinerna kommer. De är inte intresserade av att leka med Alfons och Milla. Men helt plötsligt blir det fart på storkusinerna och deras radiostyrda bil går till attack mot det fina landskapet som Alfons och Milla byggt upp. Allt splittras. Gräl. Pappa Åberg får rycka ut. Nu kommer det stycke i boken som förvånar mig allra mest. Bestraffning ska utdelas. Bakom stängd dörr. Alfons och Milla får börja. Nu blir både jag och min femåring förvirrade. Jag förstår verkligen inte hur Pappa Åbergs resonemang. Jag hade inte läst boken själv förens jag läste den tillsammans med min femårige pojke och jag måste i ärlighetens namn säga att jag hoppade över delar av texten och hittade på egen text. Skulle jag läsa för honom att Alfons och Milla skulle skrika som om de blivit slagna av pappa Åberg?

Personligen tycker jag att konflikten kunde ha retts ut på ett annorlunda sätt. Jag skulle aldrig valt Pappa Åbergs strategi och jag skulle heller inte rekommendera denna bok. Flera andra som bloggat om boken har liknande åsikter. Vill gärna tillägga att jag tycker om övriga Alfonsböcker.

Får en ny chans

Göran Rosenberg tilldelades igår Augustpriset för sin bok Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz. Jag köpte boken i somras men när jag började läsa hade jag väldigt svårt att komma in i den och det slutade med att jag lade ifrån mig boken. Igår fick jag så plocka fram den igen och fråga mig själv varför jag inte läst klart en bok som just hade förärats med 2012 års Augustpris. Mitt enkla svar är att jag tyckte den var svår att komma in i, och bokmärket ligger nu på sidan 49. Det känns såklart inte bra att ge upp läsningen på en bok som tilldelats Augustpriset, så jag ska ge Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz en ny chans. Kanske var jag kanske inte i rätt stämning” när jag började läsa den i somras. Mot ett nytt försök!

Alakoski-samtalet förföljer mig

En reflektion:

I lördags morse hade jag en klipptid klockan nio i en förort till Malmö. Jag var i framme kvart i nio och det var ganska öde så här tidigt på morgonen. Såg inget folk i rörelse förutom en man, men han var inte i rörelse. Han satt på en trappa, på en tjock grå filt och höll händerna sysselsatta med något, men med vad kunde jag inte se. Plötsligt hade jag Susanna Alakoskis föreläsning färskt i mitt huvud, och den var ju rent fysiskt bara fyra dagar bort. I tisdags var jag och lyssnade på Alakoski på stadsbiblioteket, och vad jag skrev om det kan ni läsa här. Hennes senaste roman heter ”Oktober i fattigsverige”. Denna lördagsmorgon är det november men jag ser fattigsverige framför mig. Uteliggaren sittandes på en filt. Fattigdomen bor inte långt från min egen dörr. Vad gör jag? Jo, jag går in och sätter mig i frisörstolen, blir klippt och får håret tonat, det kostar 885 kr. När jag är färdig och går tillbaka till bilen är uteliggaren borta. Kanske kände han sig i vägen för alla lördagsshoppare, klockan hade ju hunnit bli strax innan elva. Vart tog han vägen? Hade han någon mat i magen?

Susanna Alakoskis föreläsning gjorde verkligen ett starkt intryck på mig och när jag i fredags eftermiddag var på vårt lokala bibliotek så stod Oktober i fattigsverige på hyllan för ”nyheter”. 14-dagslån. Jag lånade den och har snart läst ut den. Det kommer ett inlägg om boken så snart jag är klar. Har ni chansen att lyssna till Susanna Alakoski så rekommenderar jag er att göra det.

 

Pixi – en söt liten bok

Några ord om de små söta pixiböckerna:

Jag minns när jag var liten och vi var på ica och handlade då hade affären strategiskt placerat de små pixiböckerna på nedersta tidningshyllan, lagom för att jag som 3-4åring skulle kunna lägga mig på knä i min leriga overall, ta av mig vantarna och titta på de fina små pixiböckerna. Ibland fick jag en, ibland fick jag inte en. Jag har tyvärr bara kvar en pixibok från 70-talet och det står på baksidan att den har kostat 1:25kr. Nostalgi.

Det där med att placera de små böckerna i små barns höjd är ett koncept som håller. Vår mataffär gör likadant och mina barn har gått igenom pixiböckerna på tidningshyllan åtskilliga gånger och ibland har de fått en och ibland inte. Skulle tro att vi har ca 15-20 pixiböcker här hemma, och ikväll när det var godnattsagedax så gick 5-åringen och hämtade en Pixibok. Emilia i simhallen blev det. Några andra Pixiböcker som varit favorit här hemma är Bagaren bjuder på tårta, Bo tvättar bilen, En dag på stranden (första pixiboken jag köpte till mina barn, och den är rejält tuggad), och Folke i tunnelbanan. Har ni läst pixiböcker för era barn?

Bokbloggsjerka 23-26 november

Jag har inte varit med på de senaste helgerna jerkor (tyvärr inte hunnit, usch vilken dålig ursäkt), men denna helg hänger jag på. Annika vill kort och gott att vi listar 10 författare som du håller som favoriter just nu. Hmm, inte helt lätt men jag har kollat av mina bokhyllor och vad jag läst under året och oftast känns det så (iaf för mig) att de böcker man läser och nyligen läst oftast hamnar på favoritlistan och det gör ju att ”favis-listan” är i ständig förändring.

 Här kommer min lista med 10 författare (och de är inte listade efter någon speciell nummerordning, utan bara listade)

1.     Tatiana de Rosnay. Har läst alla hennes fyra böcker som finns översatta på svenska och hennes senaste heter Colombes granne, jättebra, spänning, psykologi.

2.      Marianne Cederwall: För ca ett år sedan läste jag hennes trilogi som består av Svinhugg, Svartvintern och Svinhugg. Lite spännande, mysiga och med väldigt härliga karaktärer. Läser gärna mer av Cederwall när det finns tillgängligt

3.      Karl Ove Knausgård. Har läst Min Kamp 1 +2 och nr 3 står i bokhyllan och väntar. Måste påminna mig själv att andas när jag läser Knausgård för det är så intensivt i hans böcker

4.      Linda Olsson: Har läst hennes tre böcker, senaste Det goda inom dig. Lågmälda, lugnt tempo och oftast rofylld atmosfär.

5.      Doris Lessing. Fick nobelpriset i litteratur år 2007. Har läst två böcker utav henne varav  Gräset sjunger står i min bokhylla som f ö kan ses som lite av en historielektion.

6.      Cecilia Samartin. Läste Senor Peregrin i början av året och läser gärna mer.

7.      Jeanette Winterson. Varför vara lycklig när du kan vara normal heter hennes biografi som jag läste nyligen och vill verkligen läsa mer av denna författare.

8.      Tomas Bannerhed. Korparna heter hans debutroman och utspelar sig på småländska landsbygden under 70-talet. Jag läser gärna mer av Bannerhed.

9.      Anna Fredriksson. Sommarhuset är en perfekt feel-good roman.

10.  Paul Auster. Förmodligen mest känd för New York trilogin som är aningen kryptisk. Har även läst Osynlig, Att uppfinna ensamheten och Den röda anteckningsboken.

Det var min lista över 10 författare som jag gärna läser och först nu när jag skrivit ner listan ser jag att den innehåller 7 kvinnliga författare och 4 av författarna är svenska. Bara som en reflektion.

Susanna Alakoski på Malmö stadsbibliotek

I tisdags var jag på Malmö stadsbibliotek och lyssnade på Susanna Alakoski som samtalade med Magnus Nilsson som är professor i litteraturvetenskap på Malmö högskola. Jag kom i god tid och fick sittplats och när samtalet började var det fullt till sista stolen och några fick inta ståplatser. Susanna Alakoski har nyligen kommit ut med boken Oktober i fattigsvergie och det var denna bok som låg till grund för kvällens samtal. Susanna Alakoski berättade att Oktober i fattigsverige är skriven i dagboksformat. Ganska snabbt ledde Magnus Nilsson in samtalet på biografi vs fiktion och Susanna förklarade för den koncentrerat lyssnade publiken hur hon hade ”använt” sig av de olika formerna i boken och att begreppen inte var alldeles lätta att arbeta med. Samtalet flyttade fokus från boken och Susanna pratade mer generellt om dagens fattiga Sverige och hur vi som samhällsmedborgare reagerar eller inte reagerar när vi ser en människa i utsatt situation. Hjälper vi någon som ligger på marken eller tar vi snabbt fram skygglapparna och skyndar därifrån.

Samtalet varade en timme och innan en kortfrågestund tog vid sist på programmet läste Susanna ett stycke ur sin bok och det var knäpptyst bland oss åhörare. De flesta av oss var nog fångade av texten som Susanna valde att läsa handlade bland annt om beskrivningen av en mack, ett industriområde, ungdomarna som hänger på macken, alkoholens baksida och ungdomsgraviditet. Stycket innehöll också utdrag ur journalanteckningar och dessa valde Susanna att hoppa över när hon läste för publiken, fungerade inte så bra i högläsning.

En mycket trevlig kväll på Malmö stadsbibliotek. Dock ställde jag mig inte i den låååånga kön för att köpa boken, men jag är definitivt intresserad av att läsa den. Bjuder på en suddig bild ( kunde tyvärr inte zooma bättre från min plats)