Månadssummering Januari

Årets första månad är redan förbi och med facit i                                                     hand läste jag fem böcker och två IMG_3188noveller under januari. Jag är nöjd med min lästakt under januari, så får vi se hur lästakten blir i februari.

Detta läste jag:

Dagar i tystnadens historia av Merethe Lindström, och tillika pristagare av Nordiska rådets litteraturpris 2012. En lågmäld roman med många tankar och outtalade meningar. Här kan du läsa mer om vad jag skrivit om boken.

Vardagsliv i Nordkorea – inget att avundas av Barbara Demick. Vi får möta nordkoreaner som delar med sig av hur det är att leva i Nordkorea, och det är verkligen inget att avundas. En otroligt intressant bok med fasansfulla berättelser. Här kan du läsa mer om vad jag skrivit.

Glöm inte minnet – Du minns mer än du tror av Nisse Simonson. Detta är min första hyllvärmare för i år. En intressant liten bok varvad med författarens betraktelser och fakta. Här har jag skrivit mer.

Siddharta av Hermann Hesse. En klassiker och inte så svårläst som jag trodde. Jag skrev ett kort inlägg om den, som finns här.

Skärvor av ett liv av Hédi Fried. En överlevnadsberättelse från Förintelsen. Stark skildring. Mer om Skärvor av ett liv finns här.

Novellerna som jag lästa var Det gula huset och De blå skorna, båda från Novellix.

Jag ska försöka att bjuda på en bild som är typisk för årstiden i  mina månadssummeringar framöver. Denna bild tog jag för några veckor sedan i närheten av där jag bor.

Annonser

Lindgren och Kirkegaard

Tidigare i veckan var jag på föräldramöte i min dotters klass ( hon går i tvåan) ochMB900370140 då blev vi föräldrar informerade om att skolan kommer att ha lästema i tre veckor framöver. Absolut positivt tycker jag!

Lästemat är upplagt så att eleverna ska läsa mer bänkbok i skolan under dessa veckor, de ska få besöka lokalbiblioteket och där erbjuds alla barn att få ett lånekort (med föräldrarnas tillåtelse) och så ska barnen fördjupa sig i två kända författare och göra grupparbeten kring dem. De två kända författarna som eleverna ska lära sig mer om är Astrid Lindgren och Ole Lund Kirkegaard. De flesta andraklassare kan säkert räkna upp flera böcker som Astrid Lindgren har författat men jag tror inte att eleverna är lika bekanta med Kirgegaard. Själv fick jag tänka till en stund innan jag kom på att det är Kirkegaard som skrivit Gusten Grodslukare och Gummi-Tarzan. Det ska bli roligt att höra vad min flicka tycker om Kirkegaards böcker.

Att kunna läsa är otroligt viktigt och jag tycker verkligen det är ett bra initiativ från skolan att ha lästeam i tre veckor. Jag tycker också att det är väldigt bra att skolan hjälper till att ”förmedla” lånekort till de elever som vill kunna gå på biblioteket och själv låna böcker. Det finns säkert många föräldrar som inte tar med sina barn till biblioteket av olika anledningar och då ges dessa barn aldrig möjlighet att bilda sig en uppfattning om bibblan, så verkligen tummen upp för att skolan hjälper till att fixa lånekort. Själv har jag haft lånekort sedan jag var i tioårsåldern och skulle aldrig kunna klara mig utan ett!

Siddharta

Jag har läst min första klassiker för 2013, och det blev Siddharta av Hermann9174292374 Hesse. Siddharta är en indisk pojke som bestämmer sig för att lämna sin familj och leva ett enkelt liv och söka meningen med livet. På sin resa träffar Siddharta bland annat  kurtisanen Kamala, färjkarlen Vasuveda och munken Godvina. Boken är fint skriven om en man som är på vandring i världen och på sin vandring samlar han kunskap och möter kärleken. Språket är relativt lätt och boken känns aldrig svår att läsa ( ibland förknippar man ju klassiker med att vara svåra att läsa)

Förintelsens minnesdag – Hedra genom att ta del av historien

I dag, den 27 januari, är det Förintelsens minnesdag och detta uppmärksammas på flera håll runt om i landet. *Den 27 januari 1945 befriades fångarna i Auschwitz och  2005 bestämde FN att den 27 januari ska vara en internationell minnesdag över Förintelsens offer* ( *….* källa; Forum för levande historia)

9127121062Jag har i veckan läst boken Skärvor av ett liv av Hédi Fried som är en autentisk berättelse från hennes liv som krigsfånge i koncentrationslägren under andra världskriget.

Hédi och hennes familj bor i staden Sighet i Rumänien. Det har det väldigt bra i sin stad och har också flyttat till ett modernt hus som de trivs väldigt bra i. Hédi är storasyster och hennes lillasyster Livi är fem år yngre. Kriget härjar i Europa och i april 1944 tvingas Hédi och hennes familj och alla andra judar i Sighet lämna sin hemstad. De förs till ett getto. I gettot rådde det hemska förhållanden men det skulle visa sig att de förhållanden som de skulle komma att tvingas leva i efter tiden i gettot skulle vara långt långt värre. Efter en tid utryms gettot och ny resa väntar och alla är ovetande om destinationen. De fraktas (åka är ett för snällt ord i detta sammanhang tycker jag) i överfulla tågvagnar. Deras toalett är en hink i ena hörnan av järnvägsvagnen. Hinken blir snabbt överfull. Stanken kan jag bara föreställa mig. De kommer fram till Auschwitz. Familjen delas och Hédi, hennes mamma och syster kommer tillsammans och deras pappa för sig själv. Under Auschwitztiden blir Hédi och Livi separerade från sin mamma och återser ingen av sina föräldrar igen. Levnadsförhållandena är fruktansvärt vidriga och omänskliga. Boken beskriver vardagen i koncentrationslägret, fångarna räknas ideligen. Hédi och systern överlever Auschwitz, Wilhelmshafen och Bergen-Belsen. En makalös historia och det är svårt att hålla tillbaka tårarna när de förstår att de soldater som de ser på avstånd är engelsmän och har kommit för att rädda dom. Kriget är slut. Med hjälp från de vita bussarna kommer Hédi, hennes syster och många andra av sina medfångar till Sverige sommaren 1945.

Boken är en otroligt stark beskrivning av de hemska, omänskliga och vidriga förhållanden som krigsfångarna utsattes för i koncentrationslägren.

9185873438Jag har under årens lopp läst ganska många berättelser och ögonvittnesskildringar från andra världskriget. Pojken som överlevde förintelsen av Thomas Buergenthal är också en otroligt stark skildring  där författaren berättar hur han och hans familj som var judar blev förda till koncentrationsläger och hur han blev separerad från sina föräldrar, som också de blev separerade från varandra.  Pappan över lever inte. Författaren skildrar det vedervärdiga livet som han tvingas leva i koncentrationslägret och då är han omkring tio år gammal och han skriver även om livet efter kriget när han försöker hitta sin mamma. Det går inte att lägga ner boken när man väl har börjat läsa. Boken innehåller även några fotografier från Thomas Burgenthals liv.

9185703435Alla var inte mördare av Michael Degan handlar om en barndom i Berlin. Året är 1943 när författaren som då är elva år, tillsammans med sin mamma ser hur människor som bor på deras gata blir fortförda i lastbilar. Nu börjar en tid med många gömställen för Michael och hans mamma, som är judar, och som i två år tvingas flytta runt och närmast försöka göra sig osynliga för tyskarna. I denna bok får vi möta människor som till och med är medlemmar i nazistpartiet som är beredda att hjälpa Michaels och hans mamma.

9172633336År 2002 tilldelades nobelpriset i litteratur till Imre Kertész med motiveringen ” för ett författarskap som hävdar den enskildes bräckliga erfarenhet mot historiens barbariska godtycke”. För drygt tio år sedan läste jag Mannen utan öde som också år en otroligt stark skildring som tar sin början i Budapest år 1944. Vi får följa en tonårspojke som likt många andra, sätts på ett tåg av tyskarna och vidare mot koncentrationslägren; Auschwitz, Buchenwald och Seitz.

Detta var några av de böcker som jag läst om andra världskriget . Dessa och andra böcker som handlar om andra världskriget innehåller oftast väldigt förfärliga beskrivningar av människoöden och stundom är böckerna väldigt tunga att läsa. Dock tycker jag att det är viktigt att vi tar del av dessa människors liv, eftersom de med sina böcker, väljer att berätta och dela med sig av sina fruktansvärda minnen för oss som var förskonade och inte ens födda på 40-talet.

En bild på en av de vita bussarna och som för alltid kommer att vara  förknippade med hjälpinsats från Sverige. Denna buss finns utställd på Malmö museer.

bild 54)

Museibesök

Idag har det varit både kallt och blåsigt, så efter lunch tog hela familjen och bild (4)packade in sig i bilen och åkte till Tekniska Museet i Malmö. Här gick vi och tittade på u-båten ( som vi redan sett x antal gånger) och det är lika spännande varje gång. Vi tittade på alla flygplanen, spårvagnen, brandbilen ( som man får prova) och så lekte barnen och deras kusin i lekrummet där det finns tre båtar och lite annat skoj. När det började kurra i våra magar, så gick vi tvärs över gatan till Malmöhus ( bilden) och förutom att fika, så tittade vi på djuren och deras utställning om leksaker.  Leksaksutställningen föll alla i smaken, här fanns det leksaker från både förr i världen och nutid. Själv hittade jag en plasttelefon som jag och min bror hade när vi var små. Utställningen innehöll också många fina dockhus som var möblerade efter olika tidsepoker. Mycket fint. Eftersom det var en leksaksutdelning så fanns det en liten hörna med saker som barnen fick leka med, och det gillade mina barn. Vi hade en trevlig eftermiddag. Tekniska museet och Malmöhus är samlade under Malmö Museer.

Bokbloggsjerka 25-28 januari

jerka11Det är helg och det betyder dags för bokbloggsjerka. Denna vecka undrar Annika om :  Är du 100% ärlig i dina recensioner/omdömen?

Ja, det tycker jag nog att jag är. Om jag tycker väldigt mycket om boken så skriver jag det, och gärna också på vilket sätt som jag tycker om den på. Om boken däremot inte alls faller mig i smaken, jag kanske tycker att den är rent ut sagt dålig, då försöker jag att förmedla detta med väl valda ord, och inte skriva urkass eller kanske rentav skitdålig, utan kanske istället välja andra ord som tex boken tilltalade inte mig, föll mig inte i smaken etc. Så gör jag, och jag tycker det snuddar vid 100% ärlighet.