Nu har jag äntligen tagit mig igenom En man som heter Ove av Fredrik Backman. 
När jag ivrigt började läsa den skrattade jag gott flera sidor in i boken och tänkte att den här skrattar jag mig igenom. Men nej, så blev det inte. En man som heter Ove handlar om just Ove, som är 59 år, bor i ett radhusområde, kör en blå Saab. Ove är en märklig och principfast man och uppfattas av omgivningen som bitter. Boken har mycket humor men också mycket allvar. Varför blir en människa på ett visst sätt, vilka händelser i livet påverkar vårt sätt att vara mot omgivningen.
Det är många som läst En man som heter Ove och hyllat boken till skyarna, och jag tyckte också om boken, men kanske inte så mycket som jag trodde jag skulle göra. Romanen är på strax under 350 sidor och kanske, kanske, hade det inte gjort något om sidantalet reducerats aningen. Några stycken kändes lite långtråkiga ( det bär mig emot att säga det för jag har enbart läst positiva kommentarer kring boken på andra bloggar) och även om det fanns humor med i dessa stycken så hände inte så mycket, jag tyckte mer att det blev mer som upprepning av Oves karaktärsdrag.
En man som heter Ove innehåller förutom humor, sorg och kärlek även starka karaktärsbeskrivningar och noggrann beskrivning av ett radhusområde som är väldigt underhållande att läsa.
bokmal73 
Jag är en av de som hyllade den till skyarna, så därför tycker jag såklart att det är lite tråkigt att du inte vill vara med i hyllningskören 😉
Ja, det tycker jag med, men hur jag än försökte så lyckades jag inte få den till skyarna, beklagar..