För en tid sedan läste jag Fortfarande Alice av Lisa Genova och blev alldeles tagen av 
berättelsen. Den handlar om professorn som får alzheimers, och vad jag skrev om boken kan ni läsa här. För en tid sedan tänkte jag att jag måste bara kolla upp vilka fler böcker det finns av Lisa Genova och fick då fram Sarahs andra halva ( utkom 2012), som jag varit och lånat på bibblan. Boken är på drygt trehundra sidor och jag har läst omkring en tredjedel. Boken är lika gripande som Fortfarande Alice men denna gång är huvudpersonen yngre, fyrtioårsålders, heter Sarah, är gift, har tre barn och ett karriärsjobb som kräver all tid från Sarah. Sarah har ständigt dåligt samvete för barnen och för jobbet. Hon vill vara en bra mamma och på jobbet måste hon visa sina framfötter som vice vd 
inom företaget. Livet rullar på för Sarah och hennes man i alltför högt tempo och en dag vaknar Sarah upp på intensivvårdsavdelningen efter att hon kraschat med sin bil. Vad hände? Var är min mobil? Sarah tycker att hon borde kunna jobba lite från sjukhussängen, men sjukvårdspersonalen delar inte hennes åsikt.
Jag är som sagt bara en tredjedel in i boken men tycker om den men önskar att någon i Sarahs och hennes mans omgivning kunnat ta ner båda på jorden och frågat dem ”vad håller ni på med?” ”Ser ni inte att ni stressar er sönder och samman?” Nu är ju detta en fiktiv berättelse så självklart hade det inte fungerat, men förhoppningsvis når budskapet fram till läsare som är i liknande situationer som Sarah att ibland är det värt att dra i bromsen och inte stressa sig sönder och samman. Kroppen är liksom inte bygd för det.
Både Fortfarande Alice och Sarahs andra halva är böcker som berör och får oss att tänka på vad som är viktigt i livet.
bokmal73 