Jenny är den tredje och fristående boken i Jonas Gardells trilogi som börjar med En 
komikers uppväxt och Ett ufo gör entré. Jenny handlar just om Jenny. Flickan som fick vara utanför under hela sin barndom. Utan mamma växte Jenny upp med sin pappa i ett tyst hem och blev tidigt offer för mobbarna. Mobbad rakt igenom grundskolan. Fick aldrig vara med. Fick bara bli utsatt och förnedrad. Sista fredagskvällen innan skolavslutningen i nian händer något fruktansvärt. Jenny och många av de andra från klassen festar och det bjuds på alkohol som Jenny inte tidigare har smakat. Det tar tjugofem år innan Juha får veta vad som hände den fredagskvällen, och han som inte ens var med. Nu vill han gå till botten med händelsen och få veta sanningen. Han tar beslutet att besöka sin gamla uppväxtort och hälsa på de klasskamrater som fortfarande bor kvar.
Boken är fängslande och väldigt verklighetstrogen, tyvärr. Inget är inlindat i bomull och det är svårt att ta en paus i läsandet. Vill bara veta vad som egentligen hände. Jag rekommenderar gärna Jenny.
Har läst de två första böckerna i serien. Han ä suverän på att skildra så kallad diskbänksrealism Gardell. Kan tipsa om Johanna Nilsson som skriver lite liknande (och lika bra).
Har aldrig hört talas om Johanna Nilsson, men kollar upp henne. Jag gillar diskbänksrealism, närmre verkligheten kommer man inte, förutom biografi så klart.