Danska författarinnan Kirsten Hammann har skrivit romanen En droppe i havet. Romanen
utspelar sig fysiskt i Danmark men genom högteknologi och ett nästan overkligt sätt får huvudpersonen Mette Mætt även inblick i fattiga och utsatta områden i Afrika och Asien.
Mette är författare och bor i Köpenhamn tillsammans med sin make Martin och femåriga dotter Sofie. Martin arbetar som forskare i Århus och är därför enbart hemma under helgerna. Mette har på så vis hela vardagsansvaret för dottern som ska lämnas och hämtas på förskolan, det ska städas, lagas mat, lekas, mysas och nattas. Allt detta ansvar vilar på Mette.
Mette vill att hennes nästa bok hon skriver ska handla om u-länderna och de utsatta människorna som bor i dessa regioner. Själv har hon aldrig varit i ett fattigt land, men naivt nog tror hon att om hon kontaktar en hjälporganisation och får inblick i deras arbete och kanske intervjuar personal så skulle hon kunna samla in material som skulle vara underlag till hennes kommande bok. Mette Mætt har tur. Hennes brev till hjälporganisationen Hjälp blir besvarat och hon kommer i kontakt med Stig. Stig har god inblick i utlandsarbete men han är tveksam till att Mette kan skriva en bok i ämnet utan att ha besökt fattiga och utsatta områden. Mette delar inte Stigs tveksamheter utan är övertygad om att med lite insyn i hjälporganisationen kommer hon att kunna få material till sin bok. Efter att ha träffat Stig några gånger föreslår han att de ska träffas på ett av Köpenhamns bättre hotell på rum 516 och så utlovar han henne att få se på filminspelningar från fattiga områden. Stig håller vad han lovar och de fortsätter att träffas på hotellet och Mette samlar research till sin bok. Nu händer något märkligt. En dag är hotellrummet inget vanligt hotellrum. Det har förvandlats till ett område i ett u-land. Fattiga, smutsiga, skadade människor som törstar och är hjälplösa står helt plötsligt framför Mette. Konstigare är så här kan det inte bli. U-länder som flyttar in på ett hotellrum i Köpenhamn. Mettes man tycker att det hela är märkligt och allt eftersom tiden går tycker han att Mette inte är sig lik. Mette kan inte sluta att gå till hotellet för hon är för nyfiken på vad som ska hända när hon går in genom rum 516. Men även Mettes nyfikenhet har ett pris.
Det är inte bara nyfikenheten som har ett pris. För Mette är det svårt att få vardagen att gå ihop även om Sofie är på dagis till klockan fyra varje eftermiddag är Mette liksom bunden. Mannen veckopendlar till Århus och är fri att gör vad han vill om kvällarna. Mette brinner för sitt projekt och vill så gärna göra något, om än litet, för alla de människor som har det svårt. Ett önsketänkande från Mette som ibland kan tyckas naivt, ja till och med övernaivt.
En droppe i havet är en välskriven roman som på ett overkligt sätt låter u-länder flytta in på ett hotellrum i Köpenhamn. De dofter och känslor som beskrivs på det omgjorda hotellrummet är starka och verklighetstrogna. Mette känner frustration och desperation över att inte räcka till för de fattiga som hon möter på hotellrummet. Det går heller inte att ta miste på och hennes ständiga oro över att inte hinna till dagis innan de stänger vilket säkert känns igen av många föräldrar. Det hade varit väldigt intressant om projektet som bedrivs på hotellrum 516 kunde omsättas i verkligheten. Hade i-länder och u-länder velat byta plats med varandra för en dag eller två och hur mycket hade vi kunnat hjälpa varandra? När En droppe i havet tar slut på sidan 310 lämnas man som läsare till att fundera ut svaret på några av de olösta frågor som Mette har och bär på.
Tack så mycket Kabusa böcker för recensionsexemplaret. Boken finns att köpa hos bland annat Adlibris och Bokus
bokmal73 