Lite statistik

Under 2012 läste jag 51 böcker vilket motsvarar 4.25 böcker / månad. Jag är nöjd med min läsinsats, men medveten om att 51 lästa böcker under ett år är en ganska blygsam siffra när man kollar runt och ser hur många böcker andra bokmalar har konsumerat.

Hursomhelst, utav dessa 51 böcker jag har läst så har 25 av dom varit skriva av svenska författare och det är lite roligt tycker jag. Det har inte varit medvetet att läsa en stor del böckerna av svenska författare, utan det ”bara blev så”.

 

Återstår att se hur många böcker jag läser under 2013 och hur stor del som kommer från svenska författare.

Summering av mitt första bloggår

Nu är snart 2012 slut och jag kan lägga mitt första bloggår bakom mig (började blogga 14 jan-12). Det har verkligen varit ett roligt bloggår och jag har lärt mig en hel massa nya saker, som tekniska saker i bloggvärlden tex  hur man länkar ( skratta ni, men det tog mig sex månader innan jag räknade ut hur man länkar), och hur man fixar med olika widgets och ibland sliter jag mitt hår när jag försöker lägga till någon widget och så blir det inte som jag vill, så jag har fortfarande mycket kvar att lära, men delar av det kanske faller på plats under 2013.

Det roligaste under mitt första år som bokbloggare är att jag hittat så många andra fina bokbloggar, fått många fina kommentarer och fått jättemånga trevliga boktips. Jag har läst fler böcker än vad jag gjort innan jag började blogga och jag har läst böcker som jag förmodligen inte hade hitta om det inte hade varit för alla fina boktips och recensioner som jag har snubblat över detta år. En genre som överraskat mig är ungdomslitteraturen som jag nog inte läst sedan jag själv var tonåring men som jag är otroligt glad över att ha fått upp ögonen igen för. Jag tänker speciellt på böckerna skriva av Johanna Lindbäck och Ann-Helene Laestadius och som jag definitivt kommer att läsa mer av under 2013.

Några andra författare som jag fått upp ögonen för och som jag vill läsa mer av är:

Jeanette Winterson. Läste hennes biografi Varför vara lycklig när du kan vara normal och tyckte att den var fantastisk bra, om än till stora delar sorglig.

Barbara Voors. Köpte och läste Fantomsmärtor och detta var helt klart en bok i min smak.

Nisse Simonson är läkare och av honom har jag läst Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra. En tänkvärd bok på många sätt. I min bokhylla står Glöm inte minnet och väntar på mig.

Karl Ove Knausgård. Gillar hans Min kamp böcker skarpt, och på tur står Min Kamp 3

Cecilia Samartin. Jag läste Senor Peregrino och jag vill gärna läsa Drömhjärtan. Känns som en perfekt semesterbok.

Joan Didion skriver väldigt känslomässigt och Ett år av magiskt tänkande var väldigt gripande när Joan beskriver sitt första år som änka. Hennes bok Blå Skymning handlar om hennes dotters död. Jag är lite rädd att boken är för tung men samtidigt vill jag läsa den.

Ja, detta var ett litet axplock ur några favoriter som jag hittat i år, och som ni alla andra bokälskare redan vet, är det en härlig känsla att hitta en ny favoritförfattare.

Jag hoppas att 2013 kommer att bjuda på många härliga läsupplevelser och jag ser fram emot att fortsätta min blogg och att läsa er andras fina bloggar.

Tycker att det är roligt med bilder och att fotografera, så jag avslutar inlägget med en ros som jag fick av min flicka på min födelsedag i våras.

IMG_1707

 

Reaktorn

Jag har under julhelgen läst klart Reaktorn av Elisabeth Filhol och jag får väl9186480219 säga att jag inte blev överförtjust direkt. Lånade boken på bibblan för några veckor sedan och jag tror att det var kombinationen av titelnamnet (Reaktorn låter lite kaxigt, coolt på något sätt) och att det är Sekwas förlag som gett ut den. Sekwas förlag är annars ett av mina favoritförlag, har läst många pärlor från dom, men just Reaktorn föll mig inte i smaken. Känner att detta inte blir en riktig recension, utan mer en mindre (med betoning på mindre) sammanfattning. Boken är skriven i jag-form och handlar om en kille som arbetar på ett kärnkraftverk i Frankrike, anställd av ett bemanningsföretag. Han delar husvagn med en annan kille från ett bemanningsföretag som också arbetar på kärnkraftverket. Det har arbetat på olika kärnkraftverk runt om i Frankrike. Allt han äger och har ryms i hans bil. Ur läsarens synvinkel känns hans liv minst sagt spartanskt. Huvudpersonen råkar ut för en olycka i kärnkraftverket, han utsätts för höga doser strålning och hela situationen ska rekonstrueras för att få veta exakt hur olyckan hände. Om man är intresserad av kärnkraftverk så är boken perfekt att läsa, man får lära sig om olika stråldoser, enheter för detta (som jag icke la på minnet) och en massa annat kärnkraftsspecifikt ( som jag inte heller la på minnet). Som sagt, är man intresserad av kärnkraftverk och hur det är att jobba där i kombination med ett ganska ensamt privatliv så är detta en bok att läsa.

Min typ brorsa

Min typ brorsa är den tredje boken som jag läst av Johanna Lindbäck och 912967817Xprecis som de två föregående böckerna som jag läste (En liten chock och Som om jag frågat) vill jag, efter att ha läst sista meningen, läsa mer om hur det går för  huvudkaraktärerna. I denna bok heter huvudkaraktärerna Nina, Daniel och Willie.  Nina lever tillsammans med sin mamma i Umeå och efter lite nätdejtande från mammans sida är Nina och hennes mamma på väg till Luleå för att fira nyår tillsammans med nätflörten Tomas och hans tonårsbarn. Nina reser motvilligt med, hade så hellre tillbringat nyårshelgen med sina bästisar, men hon lyckades inte att övertala sin mamma. Nu visar det sig att nätflörten Tomas är ganska okej och det är  till och med hans söner Daniel och Wille så det blir faktiskt en helt ok nyårshelg. Ninas mamma och Tomas fortsätter att träffas och när höstterminen drar igång i augusti så är det bestämt att de ska bli sambos allihopa. Hallå, vilken chock! Vem ska flytta? Ska Nina och mamma flytta till Luleå eller blir det bättre att Tomas och killarna flyttar till Umeå? Och hur är det att få låtsassyskon när man är tonåring och alltid varit enda barnet? Det är mycket som ska funka när två familjer blir en. Alla har sina intressen. Men hur som helst, vardagslivet kommer i ordning och familjen kommer in i sina rutiner. Allt kanske inte blir som förut dock. Nina gillar sina nya brorsor och brorsorna gillar sin nya syrra och alla ställer upp för varandra. Men allt kan ju inte gå på räls, och det börjar hetta till. Som vanligt har Johanna Lindbäck skrivit en träffsäker bok som behandlar känslor och relationer. Jag har skrivit det innan och det tåls att skrivas igen att trots att detta är en ungdomsbok så kan den läsas av såväl ungdom som vuxen. Väl läsvärd!

Månadssummering November

Jag vill så mycket men hinner varken allt eller hälften. Ta bara november månad som ett färskt exempel. Det finns så många härliga böcker som jag skulle vilja läsa men verkligheten och jag drar inte riktigt jämt, så med facit i hand så läste jag fyra böcker under november. Dessa böcker läste jag:

Surt sa räven om rabarberna – Karin Brunk Holmqvist

Sju jävligt långa dagar – Jonathan Tropper

Varför vara lycklig när du kan vara normal – Jeanette Winterson

Oktober i fattigsverige – Susanna Alakoski

Nu är vi inne i julmånaden som för min del innebär några extra lediga dagar och vem vet, kanske kommer denna extra ledighet även innefatta lite extra lästid.

Oktober i fattigsverige

Oktober i fattigsverige är en bok som gjort stort intryck på mig. Kanske 9100130109gjorde den ett ännu större intryck på mig efter att jag lyssnade på Susanna Alakoski på Malmö stadsbibliotek för ett par veckor sedan och det kan ni läsa om här. Bara några dagar efter att jag hade lyssnat på Susanna Alakoskis samtal som leddes av litteraturprofessor Magnus Nilsson kändes det som att samtalet förföljde mig, och om ni vill veta hur jag menar, kan ni läsa om det här.

Nu har jag läst ut boken som är skriven i dagboksform och som skrevs under oktober förra året. En otroligt läsvärd och tänkvärd bok. Men också en skrämmande bok.  Susanna Alakoski blandar dåtid och nutid i dagboken, som är skriven i punkform. Ett annorlunda format, men som gick väldigt bra at läsa. När boken handlar om dåtid får vi inblick i Susannas liv som barn och tomåring. Hur familjen Alakoski levde och vilka ekonomiska begränsningar som familjen hade. Socialen var inkopplad både på grund av den ekonomiska situationen och på grund av allt våld som förekom i hemmet. Dagbokanteckningarna varvas med journalanteckningar från socialen och från sjukvården. Flera av journalanteckningarna gör rent fysiskt ont att läsa och då är jag ”bara en läsare”, och inte någon av de verkliga personerna som journalanteckningarna handlar om, på riktigt. Det är svårt att förstå. Dagboksanteckningarna i nutid berättar om hur Susanna mår idag och hur hennes mage mår, och den mår inte bra. Stress för brodern är en av orsakerna. Vi får följa med Susanna Alakoski på några författareevenemang runt om i Sverige. Väderleksrapporterna spelar en stor roll i boken och det tog mig ett tag att förstå varför, men till sist gjorde jag det. Kallt väder, frost och blåst har stor betydelse för hur man klarar en natt utan tak.

Oktober i fattigsverige är en bok som jag verkligen kan rekommendera och jag tycker också att denna bok passar som diskussionsunderlag i skolor. Det finns mycket att reflektera över i boken och den släpper inte taget om läsaren när sista sidan är läst. Faktum är att jag varje dag sedan jag läst ut boken har tänkt på väderleken när jag varit på väg till och från jobbet. En morgon hade jag glömt vantarna hemma, och visst var det kallt att stå och vänta på bussen klockan sju på morgonen i tio minuter och endast tre grader plus, men hur det är att sova utomhus i samma väderlek kan jag inte ens föreställa mig. Oktober i fattigsverige lämnar mig inte i första taget.

Varför vara lycklig när du kan vara normal?

 Jeanette Winterson är ett adopterat barn och växer upp i norra England hos adoptivföräldrar som är strängt religiösa och inte barnkära. Jeanette är bara några månader när hon adopteras till paret Winterson. Hennes adoptivmamma är otrygg, väldigt religiös, väntar på domedagen, förvarar en revolver i köket, låser ute dottern om nätterna, och ser ingen glädje i livet. Böcker är förbjudet i huset förutom bibeln och deckare. Jeanettes adoptivpappa säger inte så mycket men han griper heller inte in när Mrs Winterson utövar sin omänskliga barnuppfostran mot Jeanette.  Många nätter är Jeanette utelåst och får tillbringa dom på trappa eller i kolkällaren. När mjölkbudet kommer dricker hon upp mjölken och går till skolan. Mrs Winterson låter Jeanette går till biblioteket för henne och återlämna och låna nya deckare. För deckare är inte synd. Detta får Jeanette inte ihop, men det gör henne inget för hon är väldigt glad över att få gå biblioteksärenden åt sin mamma. En ny värld öppnar sig för henne och förundrad över alla böcker och vet inte riktigt vilken hon ska börja läsa så börjar hon helt enkelt i alfabetisk ordning. Vilken tur att det finns så många bra författare på A;  Jane Austin till exempel.

Åren går och Jeanette blir kär i en flicka. Det går inte bra. Jeanette blir kär i en ny flicka och Mrs Winterson tycker bokstavligt talat inte om detta. Situationen blir ohållbar för Jeanette och beslutar sig för att ge sig av hemifrån. Hon är sexton år. Hon vill vara lycklig. Mrs Winterson är av en annan åsikt. Det sista hon säger till sin adoptivdotter när hon lämnar hemmet är: ”Varför vara lycklig när du kan vara normal?”. Det blir en tuff tid för Jeanette och hon har tuffa år framför sig. I självbiografin väljer Jeanette att hoppa över ca 25 år. Jag blir såklart nyfiken på vad som hände i hennes liv under dessa 25år. I vuxen ålder vill Jeanette försöka hitta sina rötter och ta reda på om det Mrs Winterson berättade om hennes biologiska mamma är sant. Det blir en tuff resa och Jeanette är ibland nära att inte fullfölja sökandet efter sitt ursprung.

Jeanette Wintersons självbiografi är otroligt gripande, tragisk och sorglig. Den handlar om att hitta tillbaka till sina rötter, att överleva en känslokall och i många fall en ovärdig barndom. Trots all elände finns det flera (tack och lov) ljusglimtar i Jeanettes självbiografi och jag unnar henne så väldig mycket den årliga semesterveckan vid kusten som var ett välkommet inslag under barndomen.  Varför vara lycklig när du kan vara normal är en bladvändare men den rymmer mycket och för att kunna ta in allt så bör den inte läsas för snabbt, tycker jag.

Det finns tio böcker av Jeanette Winterson som är översatta till svenska och jag är väldigt nyfiken på ”Det finns annan frukt än apelsiner”.