Min Kamp 3

Nu är jag halvvägs igenom Min Kamp serien, vilket innebär att jag satt i mig 14789186969579 sidor om Karl Ove Knausgård liv. Min Kamp 3 skiljer sig från del 1 & 2 på det sätt att den enbart handlar om Karl Oves uppväxt fram till han är 13 år. Karl Oves familj består förutom av han själv, storebror Yngve, mamma och pappa. Genom hela boken spelar pappan en central roll. Pappan är väldigt sträng och många gånger direkt elak mot Karl Ove och hans bror. Karl Ove är en känslig kille och har lätt för att gråta och det kämpar han med för att inte visa sin pappa. Karl Ove tycker väldigt mycket om sin mamma och håller sig gärna i närheten av henne. På något vis undrar jag varför mamman inte säger ifrån på skarpen till sin man när hon ser att han beter sig ojust och elakt mot barnen, men många gånger såg hon kanske det inte. Det blir nästan traumatiskt för Karl Ove och hans bror när mamman plötsligt meddelar att hon ska studera ett år, och bo hemifrån under veckorna och bara komma hem över helgen. Karl Ove kan inte tro att det är sant och när jag läser detta stycke så förstår jag Karl Oves panikkänslor över mammans tillfälliga flytt.

Min Kamp 3 är en grundlig redogörelse över Karl Oves uppväxt, familjelivet, skolans värld, kompisar och det blir aldrig tråkigt att läsa. Det är svårt att förstå hur pappan tänkte när han delade ut sina straff och om han kände någon triumf över detta. Jag ska definitivt fortsätta min läsning av Knausgård och ska ta mig an del 4 när den finns i pocket ( jag började köpa böckerna i pocket, så nu får jag fortsätta med detta för det ser snyggast ut i bokhyllan).

Den 8 februari sände K Special på svt en dokumentär om Karl Ove Knausgård och den var väldigt sevärd.

Varför vara lycklig när du kan vara normal?

 Jeanette Winterson är ett adopterat barn och växer upp i norra England hos adoptivföräldrar som är strängt religiösa och inte barnkära. Jeanette är bara några månader när hon adopteras till paret Winterson. Hennes adoptivmamma är otrygg, väldigt religiös, väntar på domedagen, förvarar en revolver i köket, låser ute dottern om nätterna, och ser ingen glädje i livet. Böcker är förbjudet i huset förutom bibeln och deckare. Jeanettes adoptivpappa säger inte så mycket men han griper heller inte in när Mrs Winterson utövar sin omänskliga barnuppfostran mot Jeanette.  Många nätter är Jeanette utelåst och får tillbringa dom på trappa eller i kolkällaren. När mjölkbudet kommer dricker hon upp mjölken och går till skolan. Mrs Winterson låter Jeanette går till biblioteket för henne och återlämna och låna nya deckare. För deckare är inte synd. Detta får Jeanette inte ihop, men det gör henne inget för hon är väldigt glad över att få gå biblioteksärenden åt sin mamma. En ny värld öppnar sig för henne och förundrad över alla böcker och vet inte riktigt vilken hon ska börja läsa så börjar hon helt enkelt i alfabetisk ordning. Vilken tur att det finns så många bra författare på A;  Jane Austin till exempel.

Åren går och Jeanette blir kär i en flicka. Det går inte bra. Jeanette blir kär i en ny flicka och Mrs Winterson tycker bokstavligt talat inte om detta. Situationen blir ohållbar för Jeanette och beslutar sig för att ge sig av hemifrån. Hon är sexton år. Hon vill vara lycklig. Mrs Winterson är av en annan åsikt. Det sista hon säger till sin adoptivdotter när hon lämnar hemmet är: ”Varför vara lycklig när du kan vara normal?”. Det blir en tuff tid för Jeanette och hon har tuffa år framför sig. I självbiografin väljer Jeanette att hoppa över ca 25 år. Jag blir såklart nyfiken på vad som hände i hennes liv under dessa 25år. I vuxen ålder vill Jeanette försöka hitta sina rötter och ta reda på om det Mrs Winterson berättade om hennes biologiska mamma är sant. Det blir en tuff resa och Jeanette är ibland nära att inte fullfölja sökandet efter sitt ursprung.

Jeanette Wintersons självbiografi är otroligt gripande, tragisk och sorglig. Den handlar om att hitta tillbaka till sina rötter, att överleva en känslokall och i många fall en ovärdig barndom. Trots all elände finns det flera (tack och lov) ljusglimtar i Jeanettes självbiografi och jag unnar henne så väldig mycket den årliga semesterveckan vid kusten som var ett välkommet inslag under barndomen.  Varför vara lycklig när du kan vara normal är en bladvändare men den rymmer mycket och för att kunna ta in allt så bör den inte läsas för snabbt, tycker jag.

Det finns tio böcker av Jeanette Winterson som är översatta till svenska och jag är väldigt nyfiken på ”Det finns annan frukt än apelsiner”.

Skammens boning

För en tid sedan läste jag Till Mamma på Mors Dag av Doris Dahlin och tyckte att den var väldigt bra och tänkte att då måste jag bara läsa självbiografin Skammens boning. Skammens boning läste jag ut igår kväll och har verkligen kämpat mig igenom denna bok. Jag tyckte att boken var väldigt svår att komma in i och jag tror aldrig riktigt att jag kom in i boken, tyvärr. Boken handlar om hur Doris växer upp tillsammans med sin mamma och pappa i Härnösand. Det är fattigt. Mamman och pappan arbetar och pappan är svag för alkoholen. Stora delar av hushållskassan går många gånger direkt till att köpa sprit för, och pappan verkar dricka mest utanför hemmet. Det blir knapert med mat på bordet och Doris mamma löser detta med att arbeta extra på skolan. Släktingarna är snälla och skickar ofta presenter till Doris. Släktingarna är också medvetna om att Doris pappa är alkoholist. En sommar när Doris var tio år blev hon ”antagen” av Sveriges Godtemplares Ungdomsförbund att få åka på Barnkoloni. Det var så klart svårt för Doris att erkänna sig som alkoholistbarn och därför lekte hon inte heller med de andra barnen på kolonin. Det blev en lång sommar som till sist tog slut och Doris fick komma hem igen. Pappan dricker mer och mer. Mamman och Doris kämpar på i det tysta. De har varandra. Boken fortsätter i samma stil, pappan super och mamman och Doris har varandra. Pappan fortsätter att dricka och dricka…

Jag brukar inte betygsätta böckerna jag läser, men om jag skulle ge Skammens boning ett betyg så blir det en svag 3:a på en skala mellan 1-5.