Oktober i fattigsverige

Oktober i fattigsverige är en bok som gjort stort intryck på mig. Kanske 9100130109gjorde den ett ännu större intryck på mig efter att jag lyssnade på Susanna Alakoski på Malmö stadsbibliotek för ett par veckor sedan och det kan ni läsa om här. Bara några dagar efter att jag hade lyssnat på Susanna Alakoskis samtal som leddes av litteraturprofessor Magnus Nilsson kändes det som att samtalet förföljde mig, och om ni vill veta hur jag menar, kan ni läsa om det här.

Nu har jag läst ut boken som är skriven i dagboksform och som skrevs under oktober förra året. En otroligt läsvärd och tänkvärd bok. Men också en skrämmande bok.  Susanna Alakoski blandar dåtid och nutid i dagboken, som är skriven i punkform. Ett annorlunda format, men som gick väldigt bra at läsa. När boken handlar om dåtid får vi inblick i Susannas liv som barn och tomåring. Hur familjen Alakoski levde och vilka ekonomiska begränsningar som familjen hade. Socialen var inkopplad både på grund av den ekonomiska situationen och på grund av allt våld som förekom i hemmet. Dagbokanteckningarna varvas med journalanteckningar från socialen och från sjukvården. Flera av journalanteckningarna gör rent fysiskt ont att läsa och då är jag ”bara en läsare”, och inte någon av de verkliga personerna som journalanteckningarna handlar om, på riktigt. Det är svårt att förstå. Dagboksanteckningarna i nutid berättar om hur Susanna mår idag och hur hennes mage mår, och den mår inte bra. Stress för brodern är en av orsakerna. Vi får följa med Susanna Alakoski på några författareevenemang runt om i Sverige. Väderleksrapporterna spelar en stor roll i boken och det tog mig ett tag att förstå varför, men till sist gjorde jag det. Kallt väder, frost och blåst har stor betydelse för hur man klarar en natt utan tak.

Oktober i fattigsverige är en bok som jag verkligen kan rekommendera och jag tycker också att denna bok passar som diskussionsunderlag i skolor. Det finns mycket att reflektera över i boken och den släpper inte taget om läsaren när sista sidan är läst. Faktum är att jag varje dag sedan jag läst ut boken har tänkt på väderleken när jag varit på väg till och från jobbet. En morgon hade jag glömt vantarna hemma, och visst var det kallt att stå och vänta på bussen klockan sju på morgonen i tio minuter och endast tre grader plus, men hur det är att sova utomhus i samma väderlek kan jag inte ens föreställa mig. Oktober i fattigsverige lämnar mig inte i första taget.

Alakoski-samtalet förföljer mig

En reflektion:

I lördags morse hade jag en klipptid klockan nio i en förort till Malmö. Jag var i framme kvart i nio och det var ganska öde så här tidigt på morgonen. Såg inget folk i rörelse förutom en man, men han var inte i rörelse. Han satt på en trappa, på en tjock grå filt och höll händerna sysselsatta med något, men med vad kunde jag inte se. Plötsligt hade jag Susanna Alakoskis föreläsning färskt i mitt huvud, och den var ju rent fysiskt bara fyra dagar bort. I tisdags var jag och lyssnade på Alakoski på stadsbiblioteket, och vad jag skrev om det kan ni läsa här. Hennes senaste roman heter ”Oktober i fattigsverige”. Denna lördagsmorgon är det november men jag ser fattigsverige framför mig. Uteliggaren sittandes på en filt. Fattigdomen bor inte långt från min egen dörr. Vad gör jag? Jo, jag går in och sätter mig i frisörstolen, blir klippt och får håret tonat, det kostar 885 kr. När jag är färdig och går tillbaka till bilen är uteliggaren borta. Kanske kände han sig i vägen för alla lördagsshoppare, klockan hade ju hunnit bli strax innan elva. Vart tog han vägen? Hade han någon mat i magen?

Susanna Alakoskis föreläsning gjorde verkligen ett starkt intryck på mig och när jag i fredags eftermiddag var på vårt lokala bibliotek så stod Oktober i fattigsverige på hyllan för ”nyheter”. 14-dagslån. Jag lånade den och har snart läst ut den. Det kommer ett inlägg om boken så snart jag är klar. Har ni chansen att lyssna till Susanna Alakoski så rekommenderar jag er att göra det.

 

Susanna Alakoski på Malmö stadsbibliotek

I tisdags var jag på Malmö stadsbibliotek och lyssnade på Susanna Alakoski som samtalade med Magnus Nilsson som är professor i litteraturvetenskap på Malmö högskola. Jag kom i god tid och fick sittplats och när samtalet började var det fullt till sista stolen och några fick inta ståplatser. Susanna Alakoski har nyligen kommit ut med boken Oktober i fattigsvergie och det var denna bok som låg till grund för kvällens samtal. Susanna Alakoski berättade att Oktober i fattigsverige är skriven i dagboksformat. Ganska snabbt ledde Magnus Nilsson in samtalet på biografi vs fiktion och Susanna förklarade för den koncentrerat lyssnade publiken hur hon hade ”använt” sig av de olika formerna i boken och att begreppen inte var alldeles lätta att arbeta med. Samtalet flyttade fokus från boken och Susanna pratade mer generellt om dagens fattiga Sverige och hur vi som samhällsmedborgare reagerar eller inte reagerar när vi ser en människa i utsatt situation. Hjälper vi någon som ligger på marken eller tar vi snabbt fram skygglapparna och skyndar därifrån.

Samtalet varade en timme och innan en kortfrågestund tog vid sist på programmet läste Susanna ett stycke ur sin bok och det var knäpptyst bland oss åhörare. De flesta av oss var nog fångade av texten som Susanna valde att läsa handlade bland annt om beskrivningen av en mack, ett industriområde, ungdomarna som hänger på macken, alkoholens baksida och ungdomsgraviditet. Stycket innehöll också utdrag ur journalanteckningar och dessa valde Susanna att hoppa över när hon läste för publiken, fungerade inte så bra i högläsning.

En mycket trevlig kväll på Malmö stadsbibliotek. Dock ställde jag mig inte i den låååånga kön för att köpa boken, men jag är definitivt intresserad av att läsa den. Bjuder på en suddig bild ( kunde tyvärr inte zooma bättre från min plats)