Nu har jag läst alla de fyra böcker som getts ut av Tatiana de Rosnay
på svenska (mig veterligen, men snälla påpeka om jag har fel). I morse läste jag ut Colombes granne som är de Rosnays senaste på svenska.
Colombe är i trettioårsåldern deltidsarbetande, två barn och man. Boken inleds med att familjen flyttar till en ny lägenhet och alla i familjen är förtjusta i den nya bostaden. Allt väl. Colombes make reser mycket i sitt jobb och av någon underlig anledning så börjar mystiska saker hända. Kanske är det så att det slumpar sig till de gånger Colombes är ensam hemma med barnen och mannen är på resandes fot. Märkligt. Colombes är så innerligt tacksam när hennes man kommer hem, för nu ska han minsann också få höra vilka oljud som hon tvingas lyssna på om nätterna och som ger henne svarta ringa under ögonen på grund av all utebliven sömn. Men allt är frid och fröjd när maken är hemma. Inga konstiga ljud eller Mick Jagger låtar hörs i hyreshuset. De nattliga ljuden får Colombe helt ut balans. Jobbet börjar undra, barnen känner inte igen sin mamma och maken vet inte vad han ska tro. Men Colombe vet vad hon ska tro om maken. Historien snärjer ihop sig och blir märkligare och märkligare. Hur reagerar en människa som inte får sova. Var finns det rationella tänkandet? Hur långt ska Colombe våga gå för att få slut på oljudet som kommer uppifrån, från en av grannarnas lägenheter? Boken har en isande spänning som verkligen tilltar mot slutet och jag kan bara föreställa mig hur ett filmmanus på denna bok skulle kunna te sig. Nämligen gastkramande!
bokmal73 