Sju jävligt långa dagar

Oj, oj, oj säger jag bara. Jag tror faktiskt inte att jag läst någon bok tidigare som liknar Sju jävligt långa dagar. Jonathan Tropper har skrivit en aningen udda roman, och helt hysteriskt rolig, sorglig och återigen komisk. Boken börjar med att Judd ska överraska sin fru på hennes födelsedag genom att komma hem tidigare från jobbet. Det gör han, och med födelsedagstårtan i handen går han mot sovrummet där han hör att sin fru är. Men hon är inte ensam. Judds fru och hans chef är i deras säng, och vad som föregår i sängen är detaljrikt berättat i boken, och Judd förstår att hans äktenskap är över. Strax efter avlider hans pappa och eftersom Judd och hans familj är judiska så förväntas det att familjen sitter shiva, vilket är en judisk sorgevecka. Judds familj består av hans mamma (som konstant verkar bära väldigt urringat), hans två bröder och hans syster. Några respektive räknas såklart också in i familjen och summan blir en aning dysfunktionell familj. Shiva börjar och den sörjande familjen (hur mycket de verkligen sörjer undrar man ju emellanåt) sätter sig på sina shivastolar som rabbin kommer förbi med och som f ö Judd och hans syskon kallar för Ribban. Shivastolarna är väldigt låga, man nuddar nästan golvet och inte alltför bekväma. Nu är tanken att de ska sitta i sina shivastolar i sju dagar och släkt, vänner och nyfikna ska komma förbi och beklaga sorgen. Det kommer fullt med folk, vissa tidpunkter på dygnet är mer trafikerade än andra, och det hör till seden att gästerna som besöker den sörjande familjen har mat med sig. Huset badar i mat. Det är bara att ta för sig. Med tanke på att familjen inte är alltför van vid att umgås så här nära under så lång tid uppstår det ideligen konflikter och sarkastiska och ironiska kommentarer. Emellanåt formligen haglar de spydiga kommentarerna från den ena familjemedlemmen till den andra, oftast kryddat med grova ord och sexuella anspelningar. Familjen går varandra formligen på nerverna och ibland är det läge att dra sig undan och vara för sig själv. Men även om en av brorsorna och han fru vill ha lite avskildhet, speciellt med tanke på att de har svårt att få barn och just under shivan är det ägglossning. Ni kan ju själva gissa vilket skrattkapitel det blir när de försöker att bli gravida i ett rum som Judds syster har lämnar kvar baby alarmet, och påslaget dessutom. Jag skrattade så jag fick ont i magen. Det finns åtskilliga skrattframkallande scener i boken, och gott om grovt språk. Boken tar slut på den sjunde shiva dagen och det är nog tur för alla inblandade. Jag skrattade gott när jag läste romanen och titeln är väldigt passande, Sju jävligt långa dagar, men inte direköversatt precis, för originaltiteln är This is where I leave you.