För en tid sedan läste jag Till Mamma på Mors Dag av Doris 
Dahlin och tyckte att den var väldigt bra och tänkte att då måste jag bara läsa självbiografin Skammens boning. Skammens boning läste jag ut igår kväll och har verkligen kämpat mig igenom denna bok. Jag tyckte att boken var väldigt svår att komma in i och jag tror aldrig riktigt att jag kom in i boken, tyvärr. Boken handlar om hur Doris växer upp tillsammans med sin mamma och pappa i Härnösand. Det är fattigt. Mamman och pappan arbetar och pappan är svag för alkoholen. Stora delar av hushållskassan går många gånger direkt till att köpa sprit för, och pappan verkar dricka mest utanför hemmet. Det blir knapert med mat på bordet och Doris mamma löser detta med att arbeta extra på skolan. Släktingarna är snälla och skickar ofta presenter till Doris. Släktingarna är också medvetna om att Doris pappa är alkoholist. En sommar när Doris var tio år blev hon ”antagen” av Sveriges Godtemplares Ungdomsförbund att få åka på Barnkoloni. Det var så klart svårt för Doris att erkänna sig som alkoholistbarn och därför lekte hon inte heller med de andra barnen på kolonin. Det blev en lång sommar som till sist tog slut och Doris fick komma hem igen. Pappan dricker mer och mer. Mamman och Doris kämpar på i det tysta. De har varandra. Boken fortsätter i samma stil, pappan super och mamman och Doris har varandra. Pappan fortsätter att dricka och dricka…
Jag brukar inte betygsätta böckerna jag läser, men om jag skulle ge Skammens boning ett betyg så blir det en svag 3:a på en skala mellan 1-5.
bokmal73 